torsdag 11 januari 2018

Arbetarbladet om Energitrådar

Små små stygn för konsten

Vänta er inte broderade könsord. Det дr inte textil gatukonst som intagit Galleri Lars Palm. De tvе konstnärerna som samarbetat om utstдllningen "Energitrеdar" syr okontroversiella figurer med smе prydliga stygn.

I själva verket är nog själva stygnen det uppkäftiga. Att gamla trotjänare som korsstygn, stjälktygn och kedjestygn får finnas, bli sydda och sedda. Ett särskilt användbart uttryck ger kantha-stygnen, korta streck som staplas parallellt och villigt skapar önskade former. Vi känner igen dem från indiska kuddar och överkast.




Christina Wannberg och Maria Tromark – pedagoger och konstnärer – har blivit vänner i broderi under fem terminers studier på Västerbergs folkhögskola. Deras gemensamma utställning ”Energitrådar” är en sorts privat examen. Det blev ingen slututställning på Konsthallen i Sandviken för Västerbergseleverna i år, en miss i planeringen tydligen. Men Wannberg och Tromark får chansen att visa upp sig i Galleri Lars Palm istället.

Båda har gjort egna verk, många är också gemensamma. Deras idé är att förena fritt broderi med måleri och annan bildkonst. I rummen finns upphängda långsmala ”tygpaneler” med både stygn och screentryck, även en skulptur av järntråd – svårsydd – och strukturerade ”Energirutor” med olika motiv på glasfiberväv. De sistnämnda påminner särskilt om grafik.






Det är ganska svårt att finna någon enhetlighet i utställningen. Somliga verk har säkert gjorts som studieuppgift på ett tema. Men samtliga rymmer okuvlig tilltro till och förtjusning i just frihandsbroderi. Att behärska stygnen är inget annorlunda än att behärska penseln eller andra konstnärliga uttrycksmedel.

Vilket syns inte minst i Maria Tromarks serie tvåsitssoffor – bilder broderade med applikationer – där hon funderar över rollen för vår tids viktigaste möbel, hur den kommer att uppfattas i ett arkeologiskt perspektiv – typ när Ikeas Klippan grävs fram som ett fornfynd.
Christina Wannbergs sorglustigt mänskliga vardagsmotiv är starka, som kvinnan med hunden i den spetskantade ”Folkhemslögnen”.



Det är ganska svårt att finna någon enhetlighet i utställningen. Somliga verk har säkert gjorts som studieuppgift på ett tema. Men samtliga rymmer okuvlig tilltro till och förtjusning i just frihandsbroderi. Att behärska stygnen är inget annorlunda än att behärska penseln eller andra konstnärliga uttrycksmedel.
Vilket syns inte minst i Maria Tromarks serie tvåsitssoffor – bilder broderade med applikationer – där hon funderar över rollen för vår tids viktigaste möbel, hur den kommer att uppfattas i ett arkeologiskt perspektiv – typ när Ikeas Klippan grävs fram som ett fornfynd.

Christina Wannbergs sorglustigt mänskliga vardagsmotiv är starka, som kvinnan med hunden i den spetskantade ”Folkhemslögnen”.



”Healing turtle” är en simmande sköldpadda som väckts till skimrande liv, utsökt målad av garnet.
 Utställningen tar plats i ett galleri som annars gärna visar mer freakade installationer. Det är svårt att se ”Energitrådar” som jätteexperimentell. Men imponerande hur behändigt Wannberg och Tromark tar tillvara broderiets språk när de översätter det till sina egna konstnärliga språk. Och så är en statushöjning av nål och tråd förstås aldrig fel.

FAKTA: Konstutställningen "Energitrådar", av Christina Wannberg och Maria Tromark, visas i Galleri Lars Palm, Sandviken, pågår 16/12–14/1.




Bodil Juggas

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar