måndag 22 februari 2016

Om Harpas utställning i GD:

Konst som riskerar att falla samman



Harpa Dцgg Kjartansdуttirs utställning på Galleri Lars Palm har en laboratoriekänsla. Frågan är vad det är för experiment konstnären utför – eller kanske utsätter oss för?
Det verk som blicken genast faller på är en balansakt. Med träskivor och diverse prylar, noga utvalda men till synes slumpmässigt samlade, har isländska Harpa Dögg Kjartansdóttir byggt upp en avancerad skulptur där varje liten del påverkar alla andra delar. Snören och stenar håller konstruktionen uppe, och minsta flytt av ett objekt riskerar att hela skulpturen rasar samman.
Som om hon har byggt upp ett ekosystem, där allt har sin roll att spela.




Med det vill konstnären kommunicera att delarna är viktiga för helheten. Vad som är del och vad som är helhet kan vara svårt att skilja på när de är så beroende av varandra som i hennes verk.
Här finns också restprodukter kvar ur produktionen, då det är svårt att skilja på det som anses vara färdigt och det som ses som överblivet skräp i en process där det först långt senare utkristalliseras vad som egentligen betyder vad.
En tanke som väcks är att det i stunden är svårt att veta vad som blir viktigt senare. Det som upplevs stort när det händer, kan flera år senare blekna, medan en liten detalj – kanske bara en doft eller en färg – kan dröja sig kvar som det enda riktigt starka minnet.
Harpa Dögg Kjartansdóttir jobbar mycket med rutnät, ett klassiskt mänskligt verktyg för att systematisera, bringa ordning i kaos.

Hon berättar att hon under byggandet av skulpturen flyttade på en liten pryl, vilket satte hela bygget i obalans och förstörde en glasskiva. Vill man låta associationerna verkligen sväva ut, kan man se hennes verk som en bild av hela det ekonomiska system som råder. Ju mer komplext systemet är, desto mindre krävs för att sätta allt i gungning.
I grunden kan Harpa Dögg Kjartansdóttir utställning beskrivas som ett försök att göra det som all konst och vetenskap åstundar – förstå världen och vår roll i den bättre.
Harpa Dögg Kjartansdóttir utställning klarar inte av blott ett ytligt beskådande utan kräver att man sätter sig in i de tankar som ligger bakom verken. Det är en utställning som först inte ser mycket ut för världen men som växer för varje sekund man befinner sig i galleriet.
Kristian Ekenberg


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar