Lite läsning från arbetarbladet!

Med Scum-pistol i kantstött vardag

Berättelser om våldsam manlighet och övergrepp griper tag i vår konstkritiker när han besöker Galleri Lars Palm där Jessika Eklund från Jädraås ställer ut.

Kli under tjocka jackan. Röster längre bort som stör. Ögon som kisar för att kunna läsa. Du har kanske själv varit med om det, att försöka läsa en längre text i en konstutställning. Förutsättningarna är inte optimala för att ta in orden.

Vanligtvis brukar jag, således, ha svårt för textbaserade utställningar, och inte sällan undrar jag om en konstutställning verkligen är det bästa forumet för materialet. Men när jag läser texterna i Jessika Eklunds utställning på Galleri Lars Palm försvinner världen för några minuter. De slarvigt textade, överstrukna och kluddade bokstäverna får mig i sitt grepp.

Berättelserna handlar om en våldsam far, övergrepp, moderns tårar och barnets vanmakt. Det är mycket starka texter, till synes skrivna med ett barns penna, hastigt nedtecknade, men bakom den chimären gömmer sig exakta och knivskarpa formuleringar.

När man först har läst texterna, är det inte svårt att förstå den Scum-pistol som hänger på en av väggarna, med texten ”Åh manshatet” och små hjärtan skrivna i mynningen. Scum är förstås Valerie Solanas ”Society for cutting up men”. Manshatet återkommer i utställningen.

Förutom texterna består utställningen av ett bildflöde med fotografier ur Jessika Eklunds liv, ett myller där natur och rivningshus mixas, ruffiga miljöer och fuktiga skogsgläntor, galna fester och nära bilder av familjemedlemmar och vänner. Gemensam nämnare är det kantstötta, det som inte bryr sig om att vara vackert. Sådana här bearbetningar av vardagen har blivit konstnärligt svårhanterliga när alla har ett eget Instagramflöde – men Jessika Eklund har en inneboende, i brist på bättre ord, coolhet som vilken hipster som helst skulle kunna sälja korvstoppningsmaskinen för att äga.

Helt fri från Instagram-problematiken är dock inte bilddelen av utställningen, som inte når upp till styrkan i texterna. I galleriet hänger också ett slags drömfångare, skapad av hennes mormors gamla duk. Ur den nästlar sig tentakler med olika prylar – klockor, stenar, snäckor, fjädrar – som Jessika Eklund har plockat på sig under livet. Så kan hela utställningen beskrivas: En samling av de erfarenheter, minnen, miljöer, människor och saker som fastnar på oss under livet. Ett fotoalbum av konstnärliga uttryck.

Kristian Ekenberg