Och här kan ni läsa GDs artikel om Eriks utställning:
-----------------------------------------------------------------------------
Mode & mässande: Erik Anneborn framför Märta Thisners bilder på Lars Palm.
Eriks magiska modemässa
I dagens putsade samtid är det skönt, förtröstansfullt rentav, att träffa på en konstnär som Erik Annerborn. Konstnär, dj, filmare men kanske främst nyutbildad designer på Beckmans. Nu visar han fem förtrollade plagg på Lars Palm.
När jag skriver vinjetten ovan tvekar jag, som alltid när man har med Erik Annerborn att göra får man treva sig fram. Konst tröttar lätt ut honom. Någonstans läser jag att han arbetar med ”solutions and resolutions in design”. Javisst! I allt Erik Annerborn gör finns en skärpa, ett absolut varför man gör – och kanske främst varför man inte gör – saker, film, musik, föreställningar, plagg. Nyfikenheten icke undantagen.
Utbildad på Beckmans skulle Erik Annerborn aldrig ge sig in i massproduktion. Hälften av klasskamraterna fortsatte till H&M, konstaterar han, liksom att det inte gick ett plagg utan att man tänkte på hur det skulle presenteras, funka och säljas. Sån är överenskommelsen på utbildningen och måste vara.
Det betyder inte att man inte kan se hållbarheten, återvinna själva återvinningen. I en tid av ekonomiska och ekologiska utmaningar fortsätter Erik Annerborn på den bana han slog in på långt innan Beckmans, fortsätter med konsten att närma sig modet, omgärdat av så många sanningar och tabun, i ett lika känslosamt som hållbart ljus.
Vi behöver irrationella lösningar på irrationella problem, säger han och visar sina fem ljuvt blå plagg på Lars Palm. Fem plagg, slumpvis utvalda som förtrollats i den entimmesritual, eller performance, han genomförde tillsammans med fotograf Märta Thisner i Vårberg utanför Stockholm i början av juli. Hennes bilder, inslagna av ett slags spegelram, i nästa rum på Lars Palm, både tillför och låter vara.
///// är den senaste delen i ett pågående arbete initierat av performancegruppen Infernal Runners, där han ingår tillsammans med Josefin Arnell och Hedda Viå.
Performance, mode, film och ockult installation. Man behöver inte välja.
– Jag skulle vilja gå upp på dagen, ta det lugnt och välsigna lite kläder på eftermiddagen!
Han pratar om ett estetiskt mervärde, säger att vi tänker med det som inte syns, det vi har på insidan av kroppen, medan det vi hänger på den får oss att känna efter i stället. Om vi tillåter oss.
På Lars Palm utför han inte sin ritual, men bygger den med mild hand. Låter de förtrollade stå i rummet, likt besjälade objekt satta i jorden på pinnkors av rödfärg. Den slamfärg som gör något med alla oss som inte målat utan ”rödfärgat”, från barndomen bär vi med oss den som ett kollektivt minne. Den sticker av fint mot det förtrollade blå. Bär vi också stundtals en kollektiv inställning till mode?
Han vill få oss tänka och diskutera det vi lätt – för lätt – kan avfärda som en modevärld. En konstruerad värld. Men vi som låter oss fascineras vet ju att det knappt finns någonting vi måste ”ha” lika starkt som ett plagg...
Erik Annerborns inställning är hållbar – den är kärlek och estetik, vintage och nymodighet.
Han rensar och återföder plaggen som åtråvärda och i en värld av fernissa blottar han det djupt mänskliga, det som längtar och mässar, känner och förtrollar.
Låt oss hoppas att han aldrig lämnar ifrån sig den inneboende kraft han kallar mode.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar