Vad ska vi göra med allt skräp?
En klump av överflöd (EKAÖ) finns nu
på Galleri Lars Palm i Sandviken. EKAÖ finns i olika
konstellationer och har ställt på galleriet tidigare. Nu är
utställarna Hanna Gustavsson, som bor i Stockholm och var nominerad
till ett av årets Augustpris för sitt seriealbum "Iggy
4-ever", och Jessica Eklund, som bor i skogen utanför Järbo.
I utställningen undersöker de båda
konstnärerna spänningsfältet mellan samlande, överflöd och
skräp. Vad ska vi göra med allt?
Konst är kanske en idé.
Hanna Gustavsson berättar med en stor
teckning på galleriets vägg om Arken, som Kea Tawana började bygga
på 1960-talet av spillrorna efter en veckas kravaller i sin hemstad
Newark i USA. Kanske tänkte hon att det behövs ännu en ny ark (new
ark), när den gamla gått under…
Det blev så småningom en väldig båt
som ropar: Ta oss härifrån, ta oss till en plats där vi kan starta
om, bygga en ny värld. I slutet av 1980-talet tröttnade de
kommunala myndigheterna och beordrade rivning. Så Kea Tawana rev
sitt skepp. Nu talas det om att fira minnet av Newarkarken, men hon
vill inte vara med och från den motsatta väggen i galleriet blickar
hon allvarligt på besökaren genom Hanna Gustavssons stora porträtt.
Arken blev ett konstverk i en sliten
stad, men verket återuppstår i galleriet och i besökarnas
medvetande och samtal. Jag tänker att det också finns något i
Arken av folkkonstens, eller särartskonstens, blandning av utopi och
att ta vara på det som finns till hands.
I utställningen finns en samling
djurben, som Jessica Eklunds hund hittat i Järboskogarna. Med hjälp
av svarta plastslingor är benen arrangerade som en bård närmast
taket.
Samlande är en begriplig mänsklig
sysselsättning som kan bli allt svårbegripligare när samlandet
blir drift och överflöd hotar. Det är som en dörr öppnas till en
annan verklighet.
De båda konstnärerna bearbetar
samlandet genom de bildbloggar de båda har. En del av bilderna visar
de i utställningen. De är valda med sinne för kombinationer,
kontraster och konnotationer, ett smart urval som beskriver höjder
och dalar i det offentliga erfarenhetsutbytet, till exempel skylten:
”Barn får ej ensamma besöka trädgård och konsthall (pga
förstörda konstverk och rabatter)” och ”Så smarta är männen
där du bor” (löpsedel).
Jessica bidrar med en svårdefinierbar
röra av överflöd: foton, människohår, kontaktannonser, ben,
gardiner, leksaker, spegelbitar, björktickor, trista loppissaker,
stenar, snäckor och så vidare. Detta borde, även om det tycks
svårt, kunna utvecklas – inte i mängd men i slutsatser och
gestaltning, kan konstkritikern tycka.
På en vägg har Hanna Gustavsson
textat i ålderdomlig frakturstil: ”My body is giving you the
finger”, ett statement om äckel. Ja, det finns folk man bara inte
tål med hela kroppen.
Niels Hebert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar