Artikel från Gd!

Byggestetiken kräver lite svängrum

Har ni tänkt på hur förjävligt det kan se ut på väggar där graffiti har sanerats? Illa återställda, flammiga väggytor som drar blickar åt sig minst lika mycket som graffitin.

Madeleine Hansen leker med den märkliga effekten i en ny utställning. Eller öppen ateljé, för att vara korrekt. Hon har varit ”konstnär i huset” på Galleri Lars Palm i Sandviken, fått en plats över sommaren att experimentera på. Madeleine Hansen är annars känd för Gävleborna som musiker i bandet No Coda. Men kanske snart även som konstnär; hon ska till att börja andra året på Konstskolan.

Förfallet och hur vi hanterar det är ett ämne som intresserar Madeleine Hansen. Hon laborerar med upphittat material – plastbitar, markväv, frotté – för att utforska förfallets estetik.

Ett annat exempel, vid sidan av graffitisaneringen, är verket där hon har doppat textil i en tunna tusch och över mönstret som bildats har hon hängt chiffong, på samma sätt som vi gärna täcker över det förfallna med någonting som är menat att vara vackert men som bara drar uppmärksamhet till risigheten.

Jag tänker på restaureringen av Winn-huset som pågår nu, där det har satts upp en märklig textil runt byggställningarna som ska likna ett hus.

Industriell är ett ord som nämns av Madeleine Hansen själv. Byggestetik, tänker jag. En konst av det där som vi ser innanför byggarbetsplatsernas avspärrningar.

Konstnärer som känner sig fram med olika material är jag ganska mätt på, men om man är ny i gamet som Madeleine Hansen finns det mer tålamod och förståelse för att en ung konstnär måste få materialexperimentera. I synnerhet hennes frottéturban doppad i gips är underhållande och fungerar samtidigt som en feministisk symbol. En stor målning i vitt utforskar också textur, och en som sett den associerade till hens egna skrovliga fötter. Allt visas över huvud taget i ett tämligen stort format. Det har varit ett av glädjeämnena med att få husera i galleriet för Madeleine Hansen. Jobbar man med byggestetik måste det finnas lite svängrum.

Kristian Ekenberg

http://www.gd.se/kultur/byggestetiken-kraver-lite-svangrum