Små små stygn för konsten
Vänta er inte broderade könsord. Det
дr inte textil gatukonst som intagit Galleri Lars Palm. De tvе
konstnärerna som samarbetat om utstдllningen "Energitrеdar"
syr okontroversiella figurer med smе prydliga stygn.
I själva verket är nog själva
stygnen det uppkäftiga. Att gamla trotjänare som korsstygn,
stjälktygn och kedjestygn får finnas, bli sydda och sedda. Ett
särskilt användbart uttryck ger kantha-stygnen, korta streck som
staplas parallellt och villigt skapar önskade former. Vi känner
igen dem från indiska kuddar och överkast.
Christina Wannberg och Maria Tromark –
pedagoger och konstnärer – har blivit vänner i broderi under fem
terminers studier på Västerbergs folkhögskola. Deras gemensamma
utställning ”Energitrådar” är en sorts privat examen. Det blev
ingen slututställning på Konsthallen i Sandviken för
Västerbergseleverna i år, en miss i planeringen tydligen. Men
Wannberg och Tromark får chansen att visa upp sig i Galleri Lars
Palm istället.
Båda har gjort egna verk, många är
också gemensamma. Deras idé är att förena fritt broderi med
måleri och annan bildkonst. I rummen finns upphängda långsmala
”tygpaneler” med både stygn och screentryck, även en skulptur
av järntråd – svårsydd – och strukturerade ”Energirutor”
med olika motiv på glasfiberväv. De sistnämnda påminner särskilt
om grafik.
Det är ganska svårt att finna någon
enhetlighet i utställningen. Somliga verk har säkert gjorts som
studieuppgift på ett tema. Men samtliga rymmer okuvlig tilltro till
och förtjusning i just frihandsbroderi. Att behärska stygnen är
inget annorlunda än att behärska penseln eller andra konstnärliga
uttrycksmedel.
Vilket syns inte minst i Maria Tromarks
serie tvåsitssoffor – bilder broderade med applikationer – där
hon funderar över rollen för vår tids viktigaste möbel, hur den
kommer att uppfattas i ett arkeologiskt perspektiv – typ när Ikeas
Klippan grävs fram som ett fornfynd.
Christina Wannbergs sorglustigt
mänskliga vardagsmotiv är starka, som kvinnan med hunden i den
spetskantade ”Folkhemslögnen”.
Det är ganska svårt att finna någon
enhetlighet i utställningen. Somliga verk har säkert gjorts som
studieuppgift på ett tema. Men samtliga rymmer okuvlig tilltro till
och förtjusning i just frihandsbroderi. Att behärska stygnen är
inget annorlunda än att behärska penseln eller andra konstnärliga
uttrycksmedel.
Vilket syns inte minst i Maria Tromarks
serie tvåsitssoffor – bilder broderade med applikationer – där
hon funderar över rollen för vår tids viktigaste möbel, hur den
kommer att uppfattas i ett arkeologiskt perspektiv – typ när Ikeas
Klippan grävs fram som ett fornfynd.
Christina Wannbergs sorglustigt
mänskliga vardagsmotiv är starka, som kvinnan med hunden i den
spetskantade ”Folkhemslögnen”.
”Healing turtle” är en simmande
sköldpadda som väckts till skimrande liv, utsökt målad av garnet.
Utställningen tar plats i ett
galleri som annars gärna visar mer freakade installationer. Det är
svårt att se ”Energitrådar” som jätteexperimentell. Men
imponerande hur behändigt Wannberg och Tromark tar tillvara
broderiets språk när de översätter det till sina egna
konstnärliga språk. Och så är en statushöjning av nål och tråd
förstås aldrig fel.
FAKTA: Konstutställningen
"Energitrådar", av Christina Wannberg och Maria Tromark,
visas i Galleri Lars Palm, Sandviken, pågår 16/12–14/1.
Bodil Juggas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar