Sigrid Ejemars konst får bestämma själv
Tiden som Sandhäxa är över för
Sigrid Ejemar. Nu satsar hon helhjärtat på konsten i stället. I
sommar har hon utställning i Sandviken.
I två månader har Sigrid Ejemar
huserat i Kungens lokaler i Sandviken. Galleri Lars Palm har ett
Konstnär i huset-program som riktar sig till unga konstnärer i
Sandviken med omnejd. Det innebär att konstnären får använda
galleriet som sin ateljé under en period. Nu i sommar avslutar
Sigrid Ejemar sin vistelse med utställningen ”Vad som blev kvar”.
Relationen mellan platser, människor,
tid och minnen är återkommande teman i Sigrid Ejemars konstnärskap.
– Jag jobbar mestadels med naturens
eget material. Jag fascineras av naturens möjlighet att bestämma
över sig själv. Materialet får avgöra vad det ska bli.
Naturen får ha sin ofrånkomliga gång
och sätter därmed sin egen prägel på hennes konstverk. Utanför
galleriet, i ett hörn av gräsmattan, har Sigrid ett pågående
konstprojekt. På tjocka, avlånga pappersark har hon placerat löv,
kvistar, kottar, gräs, blommor och stenar.
– Jag vill se vad de lämnar efter
sig för avtryck. Processen är en del av verket. Jag fotograferar
hela processen. De avtryck som blir på pappret ska hängas upp på
en utställning senare.
Tidigare har hon till exempel
fotograferat snö som smälter över glödande kol, och på
Konsthallen har hon gjort en installation av en bit gräsmatta från
Boulognerskogen.
– Boulognerskogen är en plats som
jag har många fina barndomsminnen från. Jag ville se om man kunde
bevara den känslan. Hur vi formas av platser och hur också vi
formar platser.
Till den nya utställningen har hon
bland annat gjort en kvadrat av lera som kommer att krackelera,
ungefär som en torr öken. Sigrid arbetar konceptuellt och hennes
konst kan vara svår att bevara och sälja.
– Mitt mål är inte att tjäna
pengar och bli rik på konsten. Jag har inget behov av att bli rik
och berömd. Alla kan inte bli som Karin Mamma Andersson och sälja
tavlor för miljontals kronor. Jag tycker om att göra det jag mår
bra av.
Hon är medveten om att de allra flesta
konstnärer behöver ett brödjobb. Sigrid är timanställd som
receptionist på Konsthallen i Gävle och i sommar ska hon jobba på
ett demensboende i Gävle.
– Jag har jobbat där förut och
trivs med det. Arbetskamraterna är bra och jobbet känns
meningsfullt.
I höstas belönades Sigrid Ejemar med
Karin och Erik Engmans konstnärsstipendium på 160 000 kronor för
utbildning och fortbildning. Det är ett av de största stipendierna
i Sverige.
– Det var en oväntad och rolig
överraskning. Det ger mig möjlighet att fortsätta.
Hon har planer på att vidareutbilda
sig och utveckla sitt konstnärskap, gärna utomlands, kanske i
Kalifornien.
Sigrid Ejemar har alltid varit kreativ,
hon har sysslat med fotografering, grafik och musik. Det var vännen,
Anjel Tawaifi, som fick henne att söka till Konstskolan i Gävle.
– Efter gymnasiet visste jag inte
alls vad jag skulle göra. Anjel uppmanade mig att söka, trots att
det egentligen var för sent. Någon hade hoppat av utbildningen och
jag kom in. Jag är glad och tacksam för att jag valde att gå tre
år. Det var en jättebra utbildning som har gett mig mycket och jag
har hittat nya uttryckssätt.
Hon har medverkat och ställt ut verk i
Gävle, Sandviken och Bollnäs.
Vill du förmedla något med din konst?
– Jag som konstnär kan ha en teori
eller baktanke. Jag har ofta ett koncept för en estetisk idé, men
det är öppet att ta till sig det av det man ser och tolka fritt,
man behöver inte förstå.
För några år sedan drev Sigrid
Ejemar och Anjel Tawaifi klubb Sandhäxa där DJ-duon spelade musik
för danslystna i Gävle. Sigrid har även drivit klubb UNTLD
tillsammans med Alexander Norberg och Anjel på Söderhielmska.
– Jag spelar inte så mycket längre
och har lånat ut alla mina spelare. Jag lyssnar knappt på musik
utan det blir mest böcker och dokumentärer. Jag tröttnade på hur
alla skulle vara på klubbarna. Ingen brydde sig om någonting, de
ville bara bli fulla. Men i höst ska jag spela på en kompis systers
bröllopsfest, det ska däremot bli kul.
Vad gör du om fem år?
– Jag vill utbilda mig inom
konstvetenskap och jag vill fortsätta arbeta som konstnär på ett
eller annat sätt.
Anne Sjödin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar