Välkommen på vernissagefest för Miriam Vikmans utställning i kväll!
[krig] spelar lite musik och Miriam kommer live-teckna. Dessutom bjuder vi på chips och läsk!
Här följer artiklarna i dagens tidningar:
---------------------------------------------------------------------------------
Gefle Dagblad:
Chans att återfinna kärleken
Konstnären Miriam Vikman lever i tvåsamhet men är samtidigt starkt kritisk till det, precis som sin sambo. Hon ser det som ”ett förlegat förhållningssätt i en samtid då vi är mycket mer medvetna om oss själva och våra behov”.
Hennes utställning ”Scener ur ett äktenskap”, med underrubriken ”en konflikt mellan teori och praktik”, är född ur denna konflikt och känns redan på förhand, i programförklaringen, som en otroligt spännande utgångspunkt för en utställning.
Och Vikmans ”Scener ur ett äktenskap” skriker fullkomligen av vånda och tveksamhet.
Allra bäst illustreras det kanske i målningen ”Det går över tills du gifter dig”. Det finns en dramatik i den och flera av de andra målningarna som speglar konflikten väldigt bra. Det är en slags vrede och frustration över sakernas tillstånd och hur man medvetet eller omedvetet anpassar sig efter dem.
Utställningen känns rå och punkig och sträcker sig från abstrakta färgexplosioner till förvridna avbildningar av människokroppar som vuxit ihop.
I vissa målningar är det en kall, fundersam tystnad medan andra skriker åt betraktaren att tänka efter.
I ett av verken kan man till och med ana en viss försoning till situationen och en stor kärlek för den andra individen. Vikman uppvisar en stor självmedvetenhet över situationen och hur hon förhåller sig till den.
På så sätt känns hennes utställning brutalt uppriktig i hur hon framställer och problematiserar de komplicerade frågorna om hur man lär sig att leva med sig själv med någon annan och vad det innebär att vara människa.
”Det privata är politik”, finns det som bekant ett uttryck som lyder och det är lätt att tänka på det när man ser Vikmans utställning på Galleri LarsPalm i Sandviken.
Gå och se den!
Kanske kan det få dig att reflektera över din egen situation, vilket bara kan vara nyttigt. Kanske lyckas du med att återuppfinna kärleken även om det bara inneburit att man kommit fram till samma sanningar igen. Åtminstone har man skänkt det en tanke och inte låtit det gå i slentrian.
------------------------------------------------------------------------
TILLBAKA. Miriam Vikman har numera lämnat Gästrikland, men har tidigare studerat vid Konstskolan i Gävle.
- Fotograf:
- Kristian Ekenberg
Ung äktenskapskonst
Hur många av oss lever som vi lär? Den konflikten mellan teori och praktik genomsyrar Miriam Vikmans utställning på Galleri Lars Palm i Sandviken.
Mer specifikt är det äktenskapet som granskas. Hon är själv kritisk till tvåsamhetens norm som den ser ut inom äktenskapet, ändå har hon själv valt att gifta sig. Hennes man delar för övrigt skepticismen inför äktenskapet.
Hon nämner att de gifte sig med ”ironisk distans”? Men kan man närma sig en institution som äktenskapet med ironi? På bröllopet kanske man kan gå igenom alla traditionens rörelser med ett ironiskt leende och fingrarna i kors – men vad händer när vardagen bryter ner ironin och stereotyperna, som man tror sig ha stenhård koll på, blir hala och slinker in genom sprickor i rustningen?
Frustrationen i tvåsamheten gestaltar Miriam Vikman i en återkommande bild i form av huvuden och händer som växer ur samma kropp. Ett slags fortsättning på det tema med siamesiska tvillingar som hon har arbetat med tidigare. I ett självporträtt av henne och maken sitter deras huvuden på samma kropp. I en annan av målningarna växer två händer upp ur en arm.
Uttrycket är rått och färgrinnande. Vikman jobbar med några få färger och målningarna slukar hela galleriets väggar. Känslorna ligger på ytan, i synnerhet i den stora målningen av ett vrålande ansikte. En mer försonande bild tycker jag mig se i duken där paret står rygg mot rygg med böjda ben, fortfarande sammanvuxna men samtidigt också stöttande.
Utställningens titel alluderar självklart till Ingmar Bergmans tv-klassiker med Liv Ullman och Erland Josephson, men detta är en betydligt ruffigare – och yngre! – historia än Bergmans iskallt borgerliga äktenskapsskildring.
Äktenskapet är ett stort och svårt ämne att ta sig an. Ständigt aktuellt i det offentliga samtalet, nu senast kring den omdebatterade antologin ”Happy, happy – en bok om skilsmässa” med Maria Sveland som redaktör samt i hur äktenskapet har utvecklats till att även omfamna homosexuella. Att i en utställning kunna ta ett helhetsgrepp är att begära för mycket, men Miriam Vikmans utställning ger ett brottstycke som hade kunnat vidgas för att bli mer intressant. Den kan liknas vid en novell snarare än en roman. Eller möjligtvis ett första kapitel i ett färskt äktenskap vars roman fortfarande skrivs.
Just detta, att det är en ung skildring av äktenskapet, tillhör de mer intressanta aspekterna av utställningen.
Läs tidningarnas artiklar om utställningen här:
GefleDagbled: http://gd.se/kultur/konst/1.6254159-chans-att-aterfinna-karleken
Arbetarbladet: http://arbetarbladet.se/kultur/konst/1.6254036-ung-aktenskapskonst
Vi ses!
/LarsPalm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar